Sif Ruud

Sif Ruud
Født		6. mai 1916 Stockholm
Død		15. aug. 2011[1] (95 år) Stockholm
Beskjeftigelse		Teaterskuespiller, filmskuespiller, skuespiller
Ektefelle		Sune Bergström (1944–1953)
Nasjonalitet		Sverige
Gravlagt		Norra begravningsplatsen (2011–)[2][3]
Utmerkelser		6 oppføringer Litteris et Artibus (1986)[4] O'Neill-stipendiet (1964) Svenska Akademiens teaterpris (1996) Månadsjournalens intelligenspris (1998)[5] Guldbaggen for beste kvinnelige hovedrolle (1979) (for verk: En vandring i solen)[6] Guldbaggen for beste kvinnelige birolle (1995) (for verk: Stora och små män, Pensionat Oskar)[7]
Sif Ruud på Commons

Sif Einarsdotter Ruud Fallde, født 6. mai 1916^[8] i Kungsholms församling, Stockholm, død 15. august 2011^[9] i Högalids församling, Stockholm, var en svensk skuespiller og teaterpedagog. I 2000 ble hun utnevnt til professor.^[10]

Ruud var datter av aktuar Einar Ruud og Inez Engström. Faren døde i 1915, før Sif ble født. Sammen med en storesøster vokste Sif opp på Kungsholmen i Stockholm. Moren giftet seg på nytt da Sif var seks år gammel, og familien flyttet til Skogstorp utenfor Eskilstuna. Stefaren var ingeniør, men etter å ha satte sin hustrus penger over styr gjennom ulike tapsprosjekter klarte han ikke å forsørge familien, og de levde under ytterst magre kår. Etter fire år flyttet Sif Ruud og moren hennes tilbake til Stockholm.^{[trenger referanse]}

Sif Ruud giftet seg med manusforfatteren Sune Bergström^[11] og fikk sitt første barn i 1944. De skilte seg etter noen år, og hun giftet seg på nytt i 1954 med Per-Olof Fallde (1924–2007). Med sin annen ektemann fikk hun en datter i 1954.

Da hun var 17 år gammel bestemte Sif Ruud seg for å bli skuespiller, og hun ble elev hos scenepedagogen Karin Alexandersson samtidig som hun forsørget seg ved å arbeide på kontor. Høsten 1934 blev hun elev ved Dramatens elevskole. En av klassekameratene hennes var Gunn Wållgren, og en av lærerne hennes var Hilda Borgström.^[12]

Etter eksamen i 1937 ble Sif Ruud ansatt ved Helsingborgs stadsteater av teatersjefen Rudolf Wendbladh. Når teateret var sommerstengt arbeidet hun på Fredriksdalsteatern i Helsingborg eller Hippodromen i Malmö. Våren 1940 forlot hun Helsingborg og flyttet tilbake til Stockholm, der hun ble ansatt av Per-Axel Branner, som var kunstnerisk leder på Nya Teatern ved Regeringsgatan. Ruud arbeidet på Nya Teatern gjennom hele 1940-tallet, og var med i stykker av Maxwell Anderson, August Strindberg og Anton Tsjekhov. Ved siden av arbeidet på Nya Teatern var Ruud også omreisende skuespiller, deltok i Dramatikerstudion og stod på scenen på friluftsteateret i Tantolunden.^[13]

På slutten av 1940-tallet var hun med i fire av sommerrevyene til Kar de Mumma ipå Blancheteatern, og om høsten disse årene turnerte hun med Riksteatern. I 1953 ble hun ansatt ved Dramaten, og Herbert Grevenius, som var sjef for Radioteatern i perioden1950–1957, ga henne også store roller i ulike radioteateroppsetninger.^[14]

Allerede i Helsingborg-tiden hadde Sif Ruud begynt å gi teaterleksjoner, og i 1951 ble hun ansatt på Dramaten som lærer i taleteknikk. Hon debuterte i 1953 på Dramaten i Alf Sjöbergs oppsetning av Romeo och Julia, der hun spilte ammen. I tillegg til arbeidet ved Dramaten medvirket hun på 1950-tallet i et stort antall svenske filmer; i 11 av de filmene som hadde svensk premiere i 1956 har hun en av de mindre rollene.^[15]

På Dramaten arbeidet hun med regissører som Olof Molander (Djuna Barnes' Växelsången), Alf Sjöberg (Tolstojs Mørkets makt), Per-Axel Branner (Tsjekhovs Onkel Vanja) og Bengt Ekerot (Forssells Kröningen). I Mimi Pollaks oppsetning av Oscar Wildes The Importance of Being Ernest spilte hun den hovne Lady Bracknell.^[16]

När TV-teatern hade premiär i svensk TV medverkade Sif Ruud där regelbundet. 1961 medverkade hon i Bengt Lagerkvists TV-film Gäst hos verkligheten och när Lagerkvist 1965 började spela in Strindbergs Hemsöborna fick hon rollen som Madam Flod. För rollen fick hon beröm.^[17] 1968 medverkade hon i Alf Sjöbergs uppsättning av Strindbergs Fadren där hon spelade amman. När pjäsen sedan gjordes som biograffilm medverkade hon även i den versionen. Høsten 1969 var hun med i Neil Simons Plaza Svit mot Gunnar Björnstrand, et stykke som gikk på Vasateatern i et års tid. Hun ble værende på Vasan også året etter, og spilte mot Maj-Britt Nilsson i 40 karat.^[18]

I begynnelsen av 1980-tallet vendte hun tilbake til fjernsynsteateret, der Bo Widerberg var regissør. Deretter spilte hun i TV-filmen Oldsmobile, som ble spilt inn ved Mexicogolfen. På Maximteatern spilte hun og Birgitta Andersson de to søstrene Brewster i Arsenikk och gamle kniplinger, et stykke som gikk i fire sesonger, fra høsten1983 til våren 1985.^[19] Sif Ruud spilte Karna, mamma til tre døtre, i Dramatens oppsetning i 1985 av Agneta Pleijels Sommarkvällar på jorden. Regissøren Gunnel Lindblom laget film av samme manus, og Ruud medvirket også i spillefilmen.^[20] Hennes siste rolle på Dramaten var da hun og Sven Lindberg spilte Det gamla paret i stykket Påklädaren (redovisning) i 2001.^[21]

Sif Ruud døde mandag 15. august 2011, ifølge en pressemelding fra Dramaten.^[22] Hun ligger begravet på Norra begravningsplatsen utenfor Stockholm. ^[23][24]

• 1958 – Svenska Teaterförbundets guldmedalj^[25]
• 1962 – Gösta Ekman-stipendiet
• 1964 – O'Neill-stipendiet^[26]
• 1979 – Guldbaggen for beste kvinnelige hovedrolle (i En vandring i solen)
• 1986 – Litteris et Artibus
• 1995 – Guldbaggen for beste kvinnelige birolle (i Pensionat Oskar och Stora och små män)
• 1996 – Svenska Akademiens teaterpris
• 1998 – Svenska teaterkritikers förenings hederspris
• 2000 – Utnevnt til professer for "sina karaktärsroller fyllda av medkänsla och kraft"^[27]

• 1938 – Kloka gubben
• 1941 – Första divisionen
• 1942 – General von Döbeln
• 1942 – Man glömmer ingenting
• 1944 – På farliga vägar
• 1944 – Släkten är bäst
• 1945 – Brott och straff
• 1945 – 13 stolar
• 1946 – Kristin kommenderar
• 1946 – Försök inte med mej ..!
• 1946 – Johansson och Vestman
• 1946 – Det regnar på vår kärlek
• 1946 – Sommar och syndare
• 1947 – Dynamit
• 1947 – Konsten att älska
• 1947 – Försummad av sin fru
• 1947 – Kvinna utan ansikte
• 1947 – Den långa vägen
• 1948 – Flickan från fjällbyn
• 1948 – På dessa skuldror
• 1948 – Hamnstad
• 1948 – Lars Hård
• 1948 – Textilarna
• 1949 – Pappa Bom
• 1949 – Gatan
• 1949 – Skolka skolan
• 1949 – Smeder på luffen
• 1949 – Törst
• 1949 – Farlig vår
• 1949 – Kärleken segrar
• 1949 – Bara en mor
• 1950 – Två trappor över gården
• 1950 – Hjärter Knekt
• 1950 – Till glädje
• 1950 – Askungen (röst)
• 1951 – Dårskapens hus
• 1951 – Elddonet
• 1951 – Frånskild
• 1952 – Säg det med blommor
• 1952 – Möte med livet
• 1953 – I dimma dold
• 1953 – Malin går hem
• 1954 – Herr Arnes penningar
• 1954 – Hjälpsamma herrn
• 1954 – Farlig frihet
• 1954 – Taxi 13
• 1954 – Storm över Tjurö
• 1955 – Paradiset
• 1956 – Pettersson i Annorlunda
• 1956 – Swing it, fröken
• 1956 – Ratataa, The Staffan Stolle Story (Ratataa)
• 1956 – Flamman
• 1956 – Sceningång
• 1956 – Flickan i frack
• 1956 – Främlingen från skyn
• 1956 – Moln över Hellesta
• 1956 – Tarps Elin
• 1956 – Egen inngang (Egen ingång)
• 1956 – Det är aldrig för sent
• 1957 – Som man bäddar...
• 1957 – Lille Fridolf blir morfar
• 1957 – Smultronstället
• 1957 – Sommarnöje sökes
• 1958 – Du är mitt äventyr
• 1958 – Ansiktet
• 1958 – Fröken April
• 1958 – Damen i svart
• 1958 – Laila
• 1959 – Törnrosa (röst)
• 1959 – Himmel och pannkaka
• 1959 – Får jag låna din fru?
• 1959 – Det svänger på slottet
• 1959 – Frøken Chic (Fröken Chic)
• 1959 – Mälarpirater
• 1959 – Fly mej en greve
• 1959 – Den kära leken
• 1960 – Tärningen är kastad
• 1960 – Sommar och syndare
• 1960 – Nå mørket faller på (När mörkret faller)
• 1960 – Goda vänner trogna grannar
• 1960 – Förälskad i Köpenhamn
• 1961 – Hällebäcks gård
• 1961 – Ljuvlig är sommarnatten
• 1961 – Pärlemor
• 1961 – Pongo och de 101 dalmatinerna (röst)
• 1962 – Vita frun
• 1962 – Biljett till paradiset
• 1963 – Min kära är en ros
• 1963 – Kurragömma
• 1963 – Lyckodrömmen
• 1964 – Svenska bilder
• 1964 – Åsa-Nisse i popform
• 1965 – För vänskaps skull
• 1966 – Hemsöborna (1966) (TV-serie)
• 1969 – Fadern
• 1969 – Ni ljuger
• 1970 – Reservatet
• 1973 – Jul i Mumindalen (Julkalendern i Sveriges Television) (röst som Too-ticki)
• 1974 – Dunderklumpen! (röst)
• 1974 – En handfull kärlek
• 1974 – Rågvakt
• 1975 – Maria
• 1976 – Ansikte mot ansikte
• 1977 – Men så en dag om morgonen
• 1977 – Paradistorg
• 1977 – Albert och Herbert (TV-pjäs)
• 1978 – En vandring i solen
• 1979 – Du er sprø, Marikken (Du är inte klok, Madicken)
• 1979 – Min älskade
• 1980 – Marikken på Junibakken (Madicken på Junibacken)
• 1980 – Swedenhielms (TV-pjäs)
• 1980 – Barnens ö
• 1980 – Trollsommar
• 1981 – Stjärnhuset (Julkalendern i Sveriges Television)
• 1981 – Missförståndet
• 1981 – Liten Karin (TV-pjäs)
• 1982 – Time Out
• 1982 – Oldsmobile
• 1985 – Lösa förbindelser
• 1987 – Sommarkvällar på jorden
• 1988 – Enkel resa
• 1990 – Hemligheten
• 1991 – Osynlig närvaro (TV-serie)
• 1992 – Den goda viljan
• 1995 – Alfred
• 1995 – Pensionat Oskar
• 1995 – Stora och små män
• 1996 – Alla dagar, alla nätter
• 1996 – Att stjäla en tjuv
• 1996 – Juloratoriet
• 1996 – När Finbar försvann

• Sif Ruud; Elisabeth Sörenson (1988). Sif Ruud. Ett liv (på svensk). Stockholm: Brombergs bokförlag. ISBN 91-7608-410-8. 

• (en) Sif Ruud på Internet Movie Database
• (sv) Sif Ruud i Svensk Filmdatabas
• (da) Sif Ruud på Filmdatabasen
• (da) Sif Ruud på danskefilm.dk
• (da) Sif Ruud på danskfilmogtv.dk
• (da) Sif Ruud på Scope
• (fr) Sif Ruud på Allociné
• (en) Sif Ruud på AllMovie
• (en) Sif Ruud hos The Movie Database
• (en) Sif Ruud hos Behind The Voice Actors
• Vägglusen på Radioteatern